There's always gonna be another mountain, always gonna wanna make it move

Orkade inte på stan idag, får bli imorgon istället. Imorgonkväll ska vi ha "avsked"smiddag med Tessan och de närmast sörjande. Finns en risk att bölartina kommer fram en stund, fast egentligen är jag inte ledsen utan glad också. Konstig känsla, jag kommer ju överleva iallafall och det finns ju skype! Laddade ner det i telefonen igår och man kan ju fan ringa som om det bara är ett vanligt samtal ända bort till USA, grymt ju.


Åh, vad jag tycker om er! (ska kompensera alla fula bilder med några fina någon gång)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0