And so they lived happily ever after

Just hemkommen från Luleåtown. Blev galet mycket stående och gående och lite för mycket mat på max. Förutom att jag vill såga av mig båda mina fötter så var det en mycket bra dag. Jag som egentligen inte skulle shoppa lyckades ändå göra av med en hel del pengar, som vanligt. Jag förstår aldrig riktigt hur det går till, förstår ni?

Iallafall så är jag som så att när jag väl har fastnat för något så hittar jag BARA kläder i det stuket/i den färgen. Idag var färgen roströd. Lyckades få med mig en t-shirt, en tröja och en halsduk i samma färg.. Tyvärr så tycker jag inte att den färgen passar till min blaskiga hårfärg så jag köpte mörkbrun färg igen. Mamma typ gråter, men jag är så less min tråkiga färg, den är så uttrycks- och meningslös liksom.

Just det! När vi satte oss på Waynes och skulle vila benen lite så hamnade vi brevid ett mycket skumt gäng. Först så satt en av tjejerna och skrek om att hon "mensar precis nu". SEN helt random så kommer hennes pojkvän i kostym med blommor och friar. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Inte nog med det, när en kompis sedan frågade henne hur det kändes så svarade hon "jag vet inte, jag mensar". ALLVARLIGT? Jaaja, nu ska jag sluta irritera mig. Men jag hade blivit ganska disturbed om jag var killen. Må dem leva lyckliga i alla sina dagar.

Kommentarer
Postat av: Jossan

HAHAHAHA, KILL ME! Skrattar ihjäl mig.. "jag mensar"

2011-08-17 @ 14:19:14
URL: http://josefinhedman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0